De stakade sig fram på en timrad

STAKA sta3ka2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.

1) vandra l. vandra l. traska l. vanka (i uttr. staka nation samt rike kring); numera bl.: vandra stelt l. styvt (o. vacklande l. ostadigt l. klumpigt). Hoo vilket lyster staaka / Bå nation samt Rijke kring: han fahre Hwart denne will; / dock inte någonsin finner han, o!

Hjalmar meer din maka. Dahlstierna (SVS) 128(1698). han stakar den branta Upplandsgatan fram. Martinson KärlekKr. 69(1947).

2) (†) refl., ifall fot: snubbla; anträffat bl. inom foto. Liusens Fader, lät min tramp sig inom mörckret intet staka. Kolmodin Rök. 33(1728).

3) refl., symboliskt för att ngn (l. ngt) ej lyckas klara från l. åtgärda ngt (utan kör fast l.

kommer inom förlägenhet o. d.), komma mot korta (se betalkort, adj.

7 b γ γ’) l. vandra bet l. misslyckas o. d.; äv. inom härtill svarande anv.

inom p. pr. o.

p. pf. (se b α o. β); numera företrädesvis inom b o. c. Sahlstedt(1773). Den afhandlingen existerar väl utarbetad, dock inom vissa delar äger författaren stakat sig. Weste FörslSAOB(c. 1817). Af dem, likt klarast blänka / inom dem diplomaters leder, / mången tillsammans all möjlig heder / någon gång sig stakat äger.

Sturzen-Becker 3: 244(1861). detta (blir) möjligen god på grund av hon tillsammans med poet. sålunda möjligen denna kunna ta sig fram genom årens skärseld utan för att staka sig. Krusenstierna Pahlen 4: 15(1933). — särsk.

a) (†) försäga sig l. råka yttra ngt stötande. Dalin(1854).

b) inom fråga angående tal: stanna upp tvekande hur man skall gå vidare sitt anförande l.

sin läsning (på bas från okunnighet l. oförmåga för att hitta mening l. behärska studera l. förstå l. uttala detta man läser o. dyl.) o. därför hacka l. stamma l. prata stapplande o. d., komma från sig (se anlända från SIG 2); ofta inom fråga ifall för att icke behärska svara (tillfredsställande) nära (läx)förhör o. d.; äv. inom fråga angående för att anlända från sig nära framförande från toner.

(Den ungerske politiker L. Kossuth) är kapabel prata enstaka hel timma utan för att staka alternativt besinna sig ett enda gång. Frey 1848, s. 255. Även ifall man läst inte någonsin således väl ovan, kunde man staka sig, ”komma från sig” nära upprabblandet från läxan. Almquist Nordlund 9(1919). då detta stakade sig till någon tillsammans med svaret, plägade (osv.).

Aldén Hemma 80(1927). Jag erbjuder er ett förtroendepost, såsom ni .. såsom ni .. såsom ni .. Jag förstår fullkomligt, sade Flämmchen tyst, då denne stakade sig. Marcus-Fall Baum MännHot. 221(1930). inom förmaket börjar Mildred (på piano spela) den en populära melodin efter den andra, dock stakar sig samt försöker enstaka fräsch.

Trolle O’Neill LjuvUngd. 147 (1936). Hedberg VackrTänd. 232(1943; inom fråga angående för att hålla diskussion flytande). på grund av inledande gången inom sin tioåriga TV-karriär stakade han sig vid orden. Anthony Hämn. 205(1979). — särsk.

α) inom p. pr., ifall individ l. röst: likt talar hackigt l. stammande l. osäkert o.

d. resp. låter hackig osv., liksom kommer från sig l. stakar sig; äv. angående ngt liksom skall framsägas: vilket utsäges hackigt osv. Stjernstedt Minnesbl. 237(1912; ifall repetition från given order). Wallquist LappmDokt. 221(1936; ifall röst). Stakande samt stammande läste .. (ämbetsmannen inom enstaka grekisk by) upp en långt grekiskt anförande. Schildt OdyssKölv.

244(1951).

β) (mera tillf.) inom p. pf.: stakig (se STAKIG, adj.2 2); särsk.

angående ord. Även angående nr 1 (av dem olika versionerna från ett text) existerar mindre, mindre sammanhängande samt språkligt mer stakat än nr 4 finns detta (osv.). HT 1974, s. 560.

γ) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, ifall enskild gång då ngn stakar sig. Stamning kunna förebyggas ifall föräldrarna instrueras för att betrakta stakningar samt upprepningar inom barns anförande vilket något alldeles normalt.

DN 1967, nr 119, s. 5.

c) inom uttr. staka sig vid (äv. tillsammans l. i) ngt, anlända mot korta tillsammans med avseende vid ngt, ej lyckas klara från ngt; äv. inom uttr. staka sig fast vid ngt; numera företrädesvis motsv. b, inom fråga ifall anförande. Jag stakade mig vid en mening såsom jag ej förstod. Weste FörslSAOB(c. 1817). Stakar ni dig vid en grubbel fast, / sålunda stadna samt vänd ifall.

Thomander 3: 279(1826). Språket (i enstaka långnovell från E. Flygare-Carlén), gemenligen ledigt, stakar sig dock ofta inom dialogen. Frey 1841, s. 96. Förhöret .. / .. såsom han stakade sig helt tillsammans. CVAStrandberg 4: 324(1857). Ljungquist LivStrid 98(1922: vid läxan). (En indisk trollkarl) äger ett hel sektion goda samt oförklarliga siffra, dock vid ..

detta gamla från indien konststycket, då en träd framtrollas ifrån ett inom allas åsyn planerad kärna, stakar denne sig. Boberg Ind. 135(1928). denna kom honom mot undsättning, såsom denna skulle hjälpt enstaka kamrat vid scenen, vilken stakat sig vid sin roll. Heerberger NVard. 113(1936). han stakade sig inte någonsin vid orden. Svenson Mord 23(1967).

Särsk.

förb.: STAKA PÅ10 4. mot 1: gå vidare för att vandra l. traska l. knalla vid tillsammans med stela l. stärka l. vacklande steg o.

d.; äv. bildl.: gå vidare, vandra vid. Melander ArbTröj. 120(1917; bildl.). Höijer 30Silverp. 194(1949).

—

STAKA SIG FRAM10 0 4. (ngt vard.) mot 3 b, inom fråga angående läsning: staka sig igenom (en blad inom text; titta staka sig igenom 2). (Cavallin o.) Lysander 83(1858). —

STAKA SIG IGENOM10 0 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32.

1) (i sht inom vissa trakter) mot 1 (o. 3), bildl., inom fråga ifall studier: fin o. jämnt klara sig l.

ta sig igenom utbildningen l. skolan o. d. Tenow Solidar 3: 168(1907).

2) (ngt vard.) mot 3 b: ta sig igenom (en ord o. d.) beneath ideliga stakningar. Kapten G. stakar sig genom formuläret, likt bruden upprepar utan för att stappla. Cavallin Kipling Gadsby 70(1897). enstaka långrandig samt trist herre, liksom stakar sig igenom en oändligt långt anförande.

ÖgD 15/10 1937, s. 8.—

STAKA UT10 4. (i sht inom vissa trakter) mot 1: tillsammans med långa (o. stela l. stapplande) steg vandra ut. Halvvägs ner inom trappan såg denne Långa Rikard störta ut inom farstun inom fullt raseri samt staka ut vid bron. Höijer Martin 153(1950).

Avledn.: STAKIG, adj.2 [jfr d. staget, lt. stakig]

1) (i sht inom vissa trakter) mot 1, ifall gång: kännetecknad från stelhet l.

styvhet l. bristande elasticitet o. d.; stel l. styv l. ospänstig. oss 1951, nr 22, s.

11.

2) mot 3: liksom ej flyter jämn o. obruten, såsom kännetecknas från för att man ideligen stakar sig; företrädesvis ss. adv.; inom sht mot 3 b, inom fråga ifall anförande. Somliga riksdagstalares stakiga anföranden. NNisse 1893, nr 5, s. 2. denna läste tills oss somnade, entonigt samt stakigt. GHT 1896, nr 245 B, s. 1. Själva pikturen existerar stakig, vårdslösad samt brådskande.

Andræ inom 3SAH XLV. 1: 36(1934). inom våningen ovan hennes började någon spela piano mödosamt samt stakigt. Thunberg HemBorg 178(1934). Hans franska fanns stakig samt avgjort engelsk inom uttalet. Wendbladh Christie Herc. 127(1949).

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se