Högt uppe på berget satt hjalmar och sket

På blomsterklädd höjd satt Hjalmar samt kvad
om forntida bragder ett gång.
och liljornas stjälkar samt rosornas blad
sig bugade djupt nära hans sång
och fåglarna sutto därför tysta vid träden,
och gyllene axen vid gungande säden,
de nickade bifall, samt vårvindens fläkt
milt smekte hans panna hans krigiska dräkt.

Och bota naturen föryngrad samt skön
och mild inom dess festliga skrud,
med nyflätad blomkrans samt vårmantel grön
nu log vilket ett efterlängtat brud
och glädjens samt ärans samt kärlekens minne,
de höllo sitt färgglas på grund av ynglingens sinne,
och hoppet tillsammans vingar från guldflätad glans
ljuvt inbjöd honom ryktets ovanskliga krans.

Då nalkades Hulda samt drömmen försvann
för ynglingens tjusande syn.
Han såg endast hon, såg rodnan liksom brann,
likt purpur vid snövita hyn.
Han kysste enstaka tår ifrån dess lysande öga,
han tänkte vid världen samt sorgerna föga.
Lycksalig denne sjönk inom den tillbeddas famn
och glömde försvunnen ära samt rykte samt namn.

"Du älskar mig Hulda samt jorden mig bär
bland rosor vid daggpärlors stig.
Du älskar mig Hulda samt sällheten är
ej mera ett främling på grund av mig.
Ty ledsnadens tomhet samt saknadens smärta,
de hitta ej vägarna mer mot mitt hjärta.
Ty för tillfället existerar naturen, o flicka, tillsammans dig
en paradisträdgård, en Eden på grund av mig.

Men sviker ni mig, titta, då slocknar min sol,
då brister från ångest mitt bröst.
Då finns ej vid jorden ifrån pol samt mot pol
ej någon likt skänker mig tröst.
Så svär mig för tillfället Hulda, nära sky likt hör dig
att inte någonsin mig glömma, vart ödet än på grund av mig,
att existera mig trogen inom liv samt inom död
att älska din Hjalmar inom lust samt inom nöd."

"Min Hjalmar," sad Hulda, tillsammans ljuv melodi,
och tillslöt hans munhåla tillsammans med ett kyss,
"hur ofta jag sagt dig, jag trogen skall bli,
detsamma jag svor dig ju nyss.
Så svär jag ännu nära den skyn liksom hör mig
att inte någonsin dig glömma vart ödet än till dig.
Att blott till min Hjalmar jag klär mig såsom brud
och sviker jag eden, således straffe mig Gud."

Och sjunken fanns solen samt månsken log
så milt mot vårt älskande par,
kring backe sin dimslöja aftonen drog,
men ändå sålunda sutto dem kvar.
Dock måste mot olika hyddor dem vandra,
men svuro än högt för att bli trogna varandra,
och Hulda denna lovade möta sin vän
vid nästa dags gryning nära liten kulle igen.

Så levde den lycklige Hjalmar ett tid,
och sommaren flydde sin kos,
med sommaren flydde den gyllene frid,
likt dagens förvissnade ros.
Ty för tillfället utbrast krigets förödande låga,
från personer i sorg mön måste Hjalmar idag tåga
i härnad, samt hulda tillsammans kärlekens glöd,
hon svor honom trohet inom liv samt inom död.

Ett kalenderår plats denne borta samt fredens oliv
nu växte inom riket vid nytt.
Slut fanns detta grymma, detta blodig eller täckt med blod kiv,
och sorgen inom lycka förbytt.
Med ax samt tillsammans med frukter sågs jorden sig smycka.
Då skyndade Hjalmar sig bostad till för att trycka
sin efterlängtat brud mot sitt trofasta bröst,
att byta dess saknad inom sällhet samt tröst.

Helt nära hans bostad kom den åldrige Sven,
en nästintill, samt tryckte hans hand.
"Välkommen, behjärtade yngling igen
från striden inom främmande land."
"Tack, Sven," sade Hjalmar, "men hur mår min flicka?
Jag ilar mot hon samt snart skall denna blicka
med himmelskt förtjusande ögon vid mig.
Du hindrar mig Sven.

Jag begriper ej dig!"

Men Sven tog inom betslet samt ryckte hans häst
tillbaka den ystra en steg:
"Jag fruktar ni blir ingen mottagen gäst."
här pausade Hjalmar samt teg.
"Bemanna dig yngling tillsammans med mod till för att höra
en dagblad vilket läka din lycka skall störa.
Vet ni för att vacker Hulda, förskräckliga bud,
i dygn existerar den stolte Sebastians brud."

"O himmel!

O avgrund!" röt Hjalmar samt slog
förtvivlad stålhandskarna hop.
"Men endast ni avvaktar, jag träffar dig nog."
Och döv på grund av den åldriges rop,
i sporrsträck denne red mot den trolösas hydda,
där fönstren dem voro tillsammans med blomkransar prydda
och taket gav genljud från gästernas sång,
av harpors samt bägares klang vid ett gång.

Här inträdde Hjalmar inom krigarens skrud
och harporna tystna' tillsammans hast.
Förgrymmad denne går mot den trolösa brud,
och griper inom brudkransen fatt.
Han sliter den vilt ur dem mörkbruna håren,
så blek såsom låge denna redan vid båren
satt Hulda tillsammans med dödsskräck inom bävande barm
för dårade älskarens hämnande arm.

Men brudgummen höjde mot Hjalmar sitt svärd
men Hjalmar han svängde ock sitt.
Då ropte han: "Usling!

för att dö existerar ni värd,
mitt svärd biter förbättrad än ditt!"
Som lejon dem kämpade emot varandra,
en stred till existensen, från att vedergälla något som upplevts som fel stred den andra,
som flamma lyste relaterat till ögon gnistrande par,
men segern än oviss än oavgjord var.

Så stötte ung Hjalmar sin klinga tillsammans med makt
i hatade motståndarns bröst,
men denne åt honom ren dödssåret bragt,
och blek samt tillsammans rosslande röst
sjönk ynglingen ned nära förräderskans sida
som icke upphörde för att sörja samt kvida,
då denna vid den döende älsklingen såg,
så vacker vilket ett avhuggen järnek han låg:

"O ve mig!

O ve mig!

Min Hjalmar jag svek!"
Hon ropte samt händerna vred.
"Att svära existerar enkel, dock detta existerar ingen lek
att avbryta sålunda otrogen sin ed."
Och samvetskval lägrade sig kring dess hjärta,
och inom tre dagar denna dog utav smärta.
Vid sidan från Hjalmar denna jordade då.
Ett brudpar inom grav dem blevo ändå.

Var gång, säger sagan, då midnatten har
sin stjärnströdda florslöja sträckt
kring jorden samt tecken den tillsammans vingarnas par,
går Hulda tillsammans silvervit dräkt
kring backe var ofta tillsammans med Hjalmar denna suttit
just var denna gjort eden denna otrogen besitter brutit,
och suckar samt klagar därför ängslig samt blek:
"O ve mig!

O ve mig!" Min Hjalmar jag svek!"

vid hittar ni bordsvisor samt dryckesvisor på grund av varenda typer från fester. Imbelupet samlar snapsvisor, vinvisor, ölvisor, punschvisor samt många annat. ni förmå enkel producera en eget sångblad samt dela tillsammans dina vänner.

vandra vidare mot på grund av för att börja!

Imbelupet. Snapsvisor på grund av samtliga tillfällen.